Freja Orrmalm Ståhl

Kategori: Minnen

I'm back!

Hej mina tappra, trogna bloggläsare... som har stannat kvar på denna sidan trots att 7 månader har gått. Visst har tiden gått fort?

Under den här tiden så har mycket hänt, jag flyttade upp för att jag fick ett jobb på en restaurang som tyvärr inte varade så länge. Jag tappade hoppet och ville ge upp, flytta hem igen och allt. Men jag hade kämpat så för att få komma till något annat, jag hade drömt i år och dagar att få bo i Norrland igen. Jag fick ett nytt jobb i Januari och har jobbat där sen dess, denna gång på en skola. Jag trivs och så, har super bra kollegor, men jag känner mest att bo i skogen inte är riktigt min grej. Jag vill bo där det händer saker, eller i alla fall inte så långt ifrån där det händer saker. Ni fattar? Har idag 5 mil till jobbet och det är lika långt till civilisationen då jag bor i en pytte by med cirka 100 invånare. Därför flyttar jag hem igen om två veckor, och då kommer uppdateringen på bloggen att bli mer aktiv än vad den har varit de senaste 7 månaderna.

Det har knappt känts som om jag har levt i Sverige, om jag ska vara helt ärlig. 160 mil är en lång väg att åka för att komma till hemtrakterna plus att varje helg har bestått utav att prata engelska, då jag har hängt med en del studenter i Kiruna som inte är ifrån Sverige. Har behövt öva på min engelska då den inte har varit helt klockren. Förståelsen är perfekt, men mina uttal och ordförståelse till att tala har inte varit helt hundra.

Trots att jag har bott långt ifrån allt och alla, så har jag ändå hunnit vara hemma i södra Sverige två gånger, ena gången bara över jul och nyår och senaste nu i Mars då jag även drog till Oslo en sväng för att träffa bästa Carolin innan jag åkte hem till mitt kära Nossebro.

Tänkte dela lite bilder från de senaste månaderna.

När jag var 14-15 år.

Hittade lite bilder på mig som 14-15 åring på facebook som min kusin Emelie lagt ut för något år sedan. Ganska sjukt hur mycket en kan förändras under 5 år. Både från insidan och ut. Jag är verkligen inte samma person jag är idag som jag var då. Är inte den osäkra 14-åringen längre som inte visste var hon hade sina fötter. Känns som om dessa fotona från 2010, när jag och Emelie var på Arvikafestivalen i tre dagar i sträck, togs igår. Det var då jag fick se Regina Spektor live. Hon är grym och jag har inte lyssnat på henne på ett tag. Åååh!

Pusshej!

Min tid i Oslo.

Idga har jag postat två brev till skatteetaten i Norge och kan äntligen sluta oroa mig för det. Nu kan jag vara lugn för nu är allt avklarat som skulle avklaras, åååh! Den känslan är så extremt skön. Ni anar inte! 

Kan i samma veva som med detta inlägget köra en TrowBack på min fina tid i Oslo.

För jag saknar så extremt mycket tillbaka till den tiden, så här får ni en flash back i bild och text! Enjoy. 

Våren 2014, rättare sagt -i April förra året, var jag och Carolin i Norge för praktik i två veckor. Vi var på en barnehage i Jessheim, som ligger cirka 40 minuter utanför Oslo. Vi bodde på ett hostel som hette Anker hostel, trots att det luktade avlopp i rummet, var dålig internetuppkoppling, att vi försökte leva på mackor till lunch som norskarna tydligen klarade av att göra dagligen och att norskan till en början var väldigt krånglig så stormtrivdes vi båda. Så efter många om och men, efter att vi hade varit där i två veckor och kommit hem igen så bestämde vi oss att börja leta jobb så att vi till hösten kunde återvända till Oslo. Vi båda kom över Verisure, ett försäljningsbolag som säljer bostadslarm. Vi fick en gruppintervju i Maj, vi båda fick jobbet och vi skulle börja jobba i Augusti - var det bestämt. Vi stannade över sjuttonde maj helgen och har nog aldrig sett så mycket finklädda människor ute i en stad på en och samma gång! Det var galet. Det var inte en enda som gick runt i vanliga vardagskläder. Kostymer och fin klänningar var det som gällde! 

Så månadena gick, jag arbetade i Sverige över sommaren och tjänade ihop ett startkapital så att man skulle klara sig till en början när man väl kom till Norge. När 25:e Juli kom, blev det flytt. Pappa och Birgitta lastade in alla våra grejer i familjebilen och vi åkte iväg 30 mil till grannlandets huvudstad - Oslo. 

Vi hängde en del med en norsk kompis i början, som vi hade träffat i samband med att vi var ute och härjade på byn på valborg. Galet var det, det kan jag säga! Kan sitta och tänka tillbaka till den kvällen ibland, den var lite speciell.. om man säger så! 

Det blev besök på Akerbrygge, alltså den utsikten.. Det är såå otroligt fint där! Så vi satt och käkade på en fancy restaurang haha!

Sedan började arbetslivet som försäljare! Och min start i den yrkesbanan. Det var en upplärningsvecka och sedan ut på fält! Kan väl säga som så att när man kommer som svensk till Oslo, så är det väldigt vanligt att man hamnar på till exempel Verisure eller andra försäljningsfirmor. Efter att man skrivit på kontrakt, så skulle man i samma veva införskaffa sig något som kallas för D-nummer. Det är som ett personnummer, fast inte ett riktigt utan bara ett som man har innan man bestämmer sig för att bli en Norsk medborgare på riktigt och bli folkbokförd där.. Utan ett sånt får man inget skattekort eller få skaffa sig en bank.. Och så vidare! Mycket man var tvungen att lära sig och förstå innebörden av som man aldrig skulle ha en aning om om man aldrig själv invandrat i ett land. Det är liksom inget man tänker på när man bor i sitt hemland, för där behöver man inte fixa och trixa med allt sånt där..? 

Sen hade vi alla galna hemmafester i kollektivet. En överraskningsfest en gång, som blev bäst! 

Och den fjärde sambon Simba, söta tjockisen! Saknar mysfisen.

 

Subway var en standard, gick knappast en dag utan en sub!

Och halloween var den kvällen jag fick mitt älskade ryck. Det var då allt hade gått åt helvete, jag hade haft flera olika arbetsgigg. Men hade inte fått se ett öre, så pengarna jag hade sparat sedan tidigare började ta slut och jag hade inte haft råd med en till hyra. Så planen var att åka hem till Sverige tills allt hade löst sig för mig ekonomiskt - jag hade gått på tre olika intervjuer för att börja arbeta i Oslo igen. Men fick inte jobben, och i samma veva så fick jag ett arbetserbjudande i Sverige från oväntat håll och om jag någonsin skulle komma tillbaka så var jag ändå tvungen att arbeta. Ikke sant? Men sen har det bara inte blivit av, att jag kommit tillbaka till mitt kära Oslo. Och när det blir igen, det är en vääääldigt svår fråga att svara på - eftersom att jag har andra planer också. Vi får se helt enkelt! 

Oslo kommer dock alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, och jag är så tacksam över att jag fick träffa de underbara människorna som jag fick träffa! Det var dem det var svårast att lämna, mina fina vänner. Saknar er varje dag, och våra galna upptåg! 

25:e Juni 2014, älskade vän.

Jag vill tillägna ett inlägg till en utav mina gamla närmaste vänner som tyvärr försvann från oss den 25:e Juni i år.

Idag skulle du fyllt 20 år, vad jag saknar dig! Vet inte vad som hände, men året innan du dog bröt du kontakten med mig. Jag är väldigt ledsen att det var tvunget att hända, för du var en otroligt viktig människa för mig. Du var en utav mina närmaste vänner, små retades hela tiden med en och var helt enkelt en helt underbar människa. Det är så svårt att inse att du är borta, att du inte finns längre. Trots att det varit ett tag sedan jag träffade dig, tänkte och tänker fortfarande på dig mycket. Minns fortfarande första gången vi träffades som om det vore igår. Den grön-vit randiga tröjan du hade på dig då, hur den blev nersprutad med läsk och hur vi skrattade åt det. Det var vid det tillfället, vi blev vänner. Du kom in med din glädje i många personers liv, du stöttade och fanns där för många. Du gjorde en förändring i mångas liv trots den korta tiden du hade här på jorden. Kan inte göra annat än fälla en tår för dig, men du var trots allt en utav mina bästavänner. Saknar dig, den du en gång var... 

Jag hoppas du har det bättre där du är nu! Älskade du, vila i frid. 

Tomorrow's gonna be better. 

Balen.