Freja Orrmalm Ståhl

Kategori: Dikter

How to not get your heart broken.

Brustna band.

Hon är lika tom som spritflaskan på golvet, liggandes på soffan naken.

Hon försöker sträcka sig efter brevet, som hon engång fick från maken.

Hon sätter sig upp samtidigt som hon fick tag i det i handen, hon läser rad efter rad.

Hon läser om hur han skriver om de brustna banden, hur han slog upp en slags fasad.

Hon analyserar hans krokiga handstil, hon försöker intala sig själv att han kan författa.

Att han så hastigt satte sig i sin bil, och mot ett träd han ratta.

Att han så gärna ville härifrån så hastigt, inte ens kunde säga adjö.

Att livet kunde vara så taskigt, hon kunde inte förstå att han så gärna ville dö.

Han denne morgon var så lycklig och glad, inte kunde hon förstå att något så hemskt grodde.

Hon trodde de levde i någon slags balad, fast så fel hon trodde.

 

Rånad på sin kärlek.

Han älskade så att det sårade.

Hela hans liv hon rånade.

Som en inbrottstjuv kom hon in i hans liv.

Siktade pistolen mot honom samtidigt som han var så naiv.

Gav allt han kunde samtidigt som han hoppades på att få överleva

Han ville forsätta sitt liv trots denna traumatiska reva. 

Men han fick lära sig att leva på trippande tår.

Man vet aldrig vad bakom de stängda dörrarna försiggår.

Han ville avbryta i halvlek. 

Men då var han redan rånad på sin kärlek.

 

Skärtorsdagen.

Jag träffade dig ikväll, du vågade inte vila dina ögon mot mig.

Det hela kändes som en stor pulserande käftsmäll, det har gått ett halvår sen sist jag såg dig.

När våra blickar tillslut möttes, var det en stor lättnad som lämnade min kropp.

Men min hälsningsfras mer eller mindre avstöttes, hela ditt kroppspråk sa bara stopp.

Trots att jag blev omfamnad i stelhet, av en person jag en gång visste allt om.

Så kunde jag inte förstå felet, för inget av det framkom.

- Freja Orrmalm Ståhl


You are a painting without paint.

When I see you, it’s like a painting without any paint on. You just hang there, without any emotions or colors. And why do I feel like that? Maybe it’s because that when I see you, I see a stranger that I do not have shared any memories with. But in the reality we have, and we both have been through a lot together. But when I see you today, you are just like a painting. A white painting on a wall that no one have thrown paint on yet. 

I hate that I feel this way about persons I once shared so much with, but today I don’t know. 

En fjäder.

En fjäder svävar i skyn, den tar en svängom över byn.

Dansar över vindarnas hårda pustar, försöker hålla takten med dessa vindpustar.

Men en luftlucka gör så att fjädern tappar balansen, tappar bort sig i nochalansen.

Sakta faller den ner till marken, öven den människofyllda parken.

Mjukt och sakta lägger sig på en bänk, en vattenpöl precis bredvid som kastar stänk.

Människor som sätter sig på dess fjun, dess substans känns inte längre som dun.

Helt plötsligt rycks fjädern med i nästa pust, virvlande runt mot en okänd kust.

Hård blåst tar tag i den denna gång, hamnar på ett utrymme som är så trång.

Snart är det inte mycket kvar, av fjädern som var.

 

- Freja Orrmalm Ståhl

Don't light me up just to put me out.

Jag är hellre ensam, än att umgås med människor som inte uppskattar mig för den jag är.

Jag är hellre ensam, än att umgås med människor som kör över mig.

Jag är hellre ensam, än att umgås med folk som inte bryr sig.

Jag är hellre ensam, än att umgås med falskhet.

 Jag är hellre ensam.