Freja Orrmalm Ståhl

Kategori: Åsikter och tankar

Den stora tragedin i Trollhättan!

Detta som har hänt i Trollhättan är en stor tragedi. Sånt här ska inte få hända. Mord på oskyldiga barn och lärare. Barn som hade flera år kvar att leva och lärare som undervisade barn. Jag är rätt trött på att många människor i detta samhället skyller på att det är "invandrare som gör flest brott", men i detta fallet och i de senaste kända fallen så har det varit en del svenskar som har tagit fram vapen och attackerat och mördat människor. Jag förstår inte var mänskligheten är på väg, detta är för hemskt för att vara sant.

 

Vad kan motivet i detta fallet ha varit? Förmodligen, rasism. Det är i alla fall den inblicken man får utav alla kommentarer man läser som tidningarna har tagit in från gärningsmannens youtube sida, den artikeln jag läste kan ni läsa HÄR. Det är ett farligt ämne där okunskap och hat gör människor farliga. Vi borde lära oss att leva sida vid sida oavsett var vi kommer ifrån, vad våran bakgrund är och vad vi har för hudfärg.

Detta är en extrem tragedi, något som har hänt väldigt nära där jag bor faktiskt. Inte alls många mil emellan, och mina tankar går till alla anhöriga, alla elever och lärare i skolan som har fått uppleva något så traumatiskt som detta. Och må de som omkom, vila i frid!

 

 

Mer kärlek åt folket - tack!

Det här fenomenet om att andra ska berätta och "bestämma" över vad man ska göra med livet.. Varför?? Jag har redan en plan, som jag tänker gå efter och en del jag har berättat det för öser bara på en massa negativitet. Tycker det är rätt tråkigt att det ska vara så, när man är ambitiös över något och något man brinner för. Varför kan inte folk i ens omgivning bara vara positiva och visa att de stöttar ens ambitioner och drömmar istället för att ställa sig upp och trampa på dem. HÅRT SOM FAN! Har aldrig förstått fenomenet med att trycka ner andra för att de vill högre upp. Har märkt att det varit så med andra personer också, så fort de haft en lysande idé så kommer det alltid någon som ska förstöra den. Vet ni vad, jag tycker att vi ska sprida med lööööv, mer ren kärlek än att hålla på att hata och säga saker till varandra som bara förstör och sårar. Suta hata och börja älska!

Ändrar min livsstil.

Har kommit till en punkt där jag har insett att jag måste börja ta tag i mig själv, i min kropp och själ. Har funderat längre på detta steget, forskat runt en hel del, pratat med folk som har denna livsstilen om tips och råd och jag har äntligen bestämt mig. Jag är härmed i denna stunden vegan! Gör såklart detta även för djurens skull, för våran planet och människorna runt omkring oss. För visst kommer det sitta någon och säga "Men Freja, kött är bättre för milijön. De är ju redan döda eller när producerade." I vissa fall, ja. Men vi föder upp djur för vårat eget nöje, vi massproducerar kött, som vi ändå slänger större mängd av än vad som görs av med. Kossor bland annat släpper ut massvis med koldioxid och enligt de siffror jag har kollat på så behövs det cirka 40 miljoner ton växter för att kunna producera 7 miljoner ton kött som vi sedan slaktar. Tänk hur många magar vi hade kunnat mätta med växterna som vi ger till kossorna som vi ändå bara föder upp för att döda. Därför blir jag vegan. För jag vill göra skillnad.

Pusshej! 

VI BLEV IAKTTAGNA!

Det vart ju som såhär att jag, min syster och pappa var ute och gick förut. Vi skulle förbi mamma en snabbis i våran promenad och lämna grejer. Påväg ut därifrån så kollade jag emot det som en gång var en skog mitt emot vårat hus, men som idag bara är en mark full av jord. En bit bort, cirka 100 meter finns det ett par träd och ett "hus". När jag lät min blick vila åt det hållet, så såg jag en svart gestalt bland träden. Trodde först bara att jag såg i syne, så jag kollade extra noga och såg då att det var något som iakttog oss, väntade upp lite och kollade vad gestalten gjorde. Men den stod still och bara stirrade. Så i en galen snilleblixt så började jag ropa " HALLLÅÅ! VAD GÖR DU!?" Personen i fråga, svarade inte och började då, lite diskret att gömma sig mot huset bland ett par buskar som finns där - då han hade blivit upptäckt. Men jag fattade att det var någon som var där, så sa då till pappa - "Alltså, jag vill gå och se vad det är för nån som är där!" Så självklart gick jag och farsgubben och kollade vad det var för mystisk filur som stod där. Det visade sig vara en äldre man, som stod och iakttog oss och i samband med att vi närmade oss så gick han ifrån sitt gömställe och mot oss, och förbi oss.. Och sa "Jaha, det var du..." till pappa.. alltså!? Det är ganska läskigt att man kan komma på människor att stå och stirra på en.. Känns inte riktigt som om det är något som händer i denna lilla håla jag bor i, men tydligen..

"Gå och häng dig" - sa de.

Hittade ett gammalt inlägg från 2013 på min gamla blogg om när jag klagade öppet till skolverkhets hemsida.. Helt sjukt ändå vilken respons jag fick, både positiv och negativ.. Bara inom några timmar så hade tusentals människor sett det. Kunde få kommentarer som att jag skulle gå och hänga mig själv och så vidare för att jag fick så "dåliga betyg", fast det var orelevant? Männsikor kan vara så extremt elaka när de inte håller med, fast fattar inte varför. Alla har trots allt rätt till att ha sin egen åsikt, man behöver inte be någon att gå och dö för det, förstår helt enkelt inte hur mänskligheten fungerar längre. För om man går emot vad andra tycker är rätt, så har man inte rätt till att ha sitt eget tycke och tänke. Bara för att jag vågade öppna käften, sätta ner min fot och säga precis hur jag kände - så tyckte vissa att jag inte skulle få vitsas på denna planeten längre. Det är rätt absurt, må jag få lov att säga! 

You are a painting without paint.

When I see you, it’s like a painting without any paint on. You just hang there, without any emotions or colors. And why do I feel like that? Maybe it’s because that when I see you, I see a stranger that I do not have shared any memories with. But in the reality we have, and we both have been through a lot together. But when I see you today, you are just like a painting. A white painting on a wall that no one have thrown paint on yet. 

I hate that I feel this way about persons I once shared so much with, but today I don’t know. 

En fjäder.

En fjäder svävar i skyn, den tar en svängom över byn.

Dansar över vindarnas hårda pustar, försöker hålla takten med dessa vindpustar.

Men en luftlucka gör så att fjädern tappar balansen, tappar bort sig i nochalansen.

Sakta faller den ner till marken, öven den människofyllda parken.

Mjukt och sakta lägger sig på en bänk, en vattenpöl precis bredvid som kastar stänk.

Människor som sätter sig på dess fjun, dess substans känns inte längre som dun.

Helt plötsligt rycks fjädern med i nästa pust, virvlande runt mot en okänd kust.

Hård blåst tar tag i den denna gång, hamnar på ett utrymme som är så trång.

Snart är det inte mycket kvar, av fjädern som var.

 

- Freja Orrmalm Ståhl

You can not destroy me.

Jag är så trött på vissa människor.

På vissa människor som inte vet hur man beter sig, människor som behandlar andra som nedsåtar som man bara kan spotta på för att de råkar ha lite mer makt. Människor man bara kan behandla hur man vill, när man vill. Vet ni vad jag vill säga till er? Dra dit pepparn växer. Jag är så trött på er. Jag är inte en hund, en hund man kan bestämma över vad den ska göra och inte. Jag är så trött, så jävla trött på oärliga människor. Människor som inte säger som det är, hur de känner, tycker och tänker. Jag är trött på människor som behandlar andra med sådan respektlöshet. Jag är trött på människor som inte kan stå vid vad de säger och sedan ta ansvar över det. Ni ska få se mig, mig som inte ger upp i första taget för det jag vill. Kommer inte ge mig fören jag har fått igenom min vilja. För nu är jag så otroligt trött på det här! 

Ärlig och rak på sak.

Jag har kommit över det här fenomenet med att spela svårflörtad, hur många gånger som helst. Skriver en kille som jag är intresserad utav, så ber mina vänner mig att spela svårflörtad. Visserligen så tycker vissa människor om att jaga sitt "byte".. Men hur seriöst ska man se på dem människorna isåfall? Jag uppskattar och respekterar mer människor som är ärliga och som vågar säga ifrån från början vad de tycker, tänker och känner för en person. Om man är intresserad så tycker jag att man säger det rakt ut och inte går runt och kring går det hela. Det värsta är att om man själv är intresserad utav en person och vill mer eller mindre bli jagad. Jag hatar sånt.. Om jag tycker om någon så erkänner jag det, jag pallar inte springa runt och bara spela svår. Varför ska man göra det för när man verkligen tycker om någon? För att få den andra parten intresserad, eller vadå? Men vad händer när man slutar med det då.. jo, då är det ju inte lika kul längre! Nä, för då är man inte speciellt intressant längre.. Nej, jag tycker att man ska vara rak och ärlig och inte vara så svårflörtad och "ointresserad" när man egentligen är hur intresserad som helst. Varför spela något man egentligen inte är för att hoppas på att någon annan ska tycka om en för något man inte är..? Just stop it.

Om man tycker om någon, så ska man inte låtsas.. Faller personen för det så är det inte dig hen faller för. 

Don't light me up just to put me out.

Jag är hellre ensam, än att umgås med människor som inte uppskattar mig för den jag är.

Jag är hellre ensam, än att umgås med människor som kör över mig.

Jag är hellre ensam, än att umgås med folk som inte bryr sig.

Jag är hellre ensam, än att umgås med falskhet.

 Jag är hellre ensam.