Freja Orrmalm Ståhl

En fjäder.

En fjäder svävar i skyn, den tar en svängom över byn.

Dansar över vindarnas hårda pustar, försöker hålla takten med dessa vindpustar.

Men en luftlucka gör så att fjädern tappar balansen, tappar bort sig i nochalansen.

Sakta faller den ner till marken, öven den människofyllda parken.

Mjukt och sakta lägger sig på en bänk, en vattenpöl precis bredvid som kastar stänk.

Människor som sätter sig på dess fjun, dess substans känns inte längre som dun.

Helt plötsligt rycks fjädern med i nästa pust, virvlande runt mot en okänd kust.

Hård blåst tar tag i den denna gång, hamnar på ett utrymme som är så trång.

Snart är det inte mycket kvar, av fjädern som var.

 

- Freja Orrmalm Ståhl

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas